jesmu

Den 22 februari hände det som inte får hända... vår solskenskisse tog sina sista andetag, och ingen vet varför...


Jag körde in Engla till djursjukhuset i Skara för hon verkade ha svårt att andas och var inte sig själv, ville inte ha ngn mat och låg bara väldigt still och pep nästan när jag rörde henne... Söndag, dagen innan, var hon framme o var i mina ögon "som vanligt" hon hjälpte till o baka kladdkaka genom att krypa in i skafferiet och bli instängd där och ja... som vanligt...

Vi åkte in och hon röntgades och det visade sig att hon hade en slags böld vid lungan.
Därefter la de henne i en syrgasbur för att hjälpa henne andas. vi blev hemskickade och sen ringde en veterinär och sa att det som fanns i bölden som tryckte på lungorna var var, de ville operera in en kateter som skulle dränera och få ut allt var, detta gjordes med stora restriktioner att hon kanske inte skulle vakna upp ur narkosen.

Hon vaknade sedan och hade även då kommit upp i normaltemp. Detta var glada nyheter och trots veterinärens prat om att det varken var hoppfullt eller hopplöst... sedan ringde jourveterinären vid 20-tiden och då hade hon bara slutats att andas... Hon hade legat på sidan med smärtstillande så hon hade inte lidit sa de...

De visste inte varför hon dog, eller varför hon fått en sådan infektion i kroppen, kanske ett bet från ngn av de andra katterna, de hade ingen aning... men det var inte smittsamt eller ärftligt... De hade en teori om att hon hade varit i chock och sedan efter operationen med katetern så försökte alla organ att börja jobba samtidigt och detta gjorde att hela hon kolapsade...

Det värsta av allt är att vi aldrig fick säga hejdå... Engla har som många av er redan vet, haft en skyddsängel på sin axel hela sitt liv, men att hon dog vid 1.5 års ålder känns bara fruktansvärt.

Det är med stor sorg här hemma som vi försöker förstå att vår underbara Engla är borta...